Sagan om Tweet

Oavsett hur starkt du känner dig finns det alltid något som som tar dig ner på jorden och trycker dig hårt mot marken, du får svårt att andas och rädslan kryper iskallt innanför skinnet. Håller ett hårt grepp om själen och långsamt kyler ner din kropp. Paniken sprider sig och hjärtat rusar och allt du önskar är att det ska sluta....

För mig handlar om tvivel och rädslan att inte räcka till. Stå där och inte duga, att vara bortkastad.
Jag kan stå framför spegeln och veta att jag duger men långt där inne vet jag att det finns ett tvivel att jag kanske inte duger... jag räcker ut min hand men de vägrar ta den för att jag inte räcker till...

Varför låter jag detta få ta fäste i min kropp, varför kan jag inte lita på min egna förmåga att jag är bra som jag är...
sällan får dessa stunder stor plats i mitt liv, min vilja att fortsätta framåt är stark, mitt driv räddar mig varje dag, jag helt enkelt vägrar låta det dra ner mig ... jag älskar att leva för just nu är livet för bra för att låta bli att leva det

Det blir lite tråkiga uppdateringar nu ett tag men min inspiration är liksom lite bortblåst när det gäller saker att skriva men ni borde besöka min lägenhet, där målas det om sys gardiner m.m.
All min frustration över att inte kunnat arbeta med mina händer är som bortblåst, kan bara säga äntligen, vad jag har saknat det

Jag vill att det ska bli tisdag nästa vecka för kommer jag ha presenterat ex-jobbet, dagen innan examen, på väg att byta om till en bal men det bästa av allt att han kommer hem. Jag längtar så jag går av på mitten och det vet han nog om så ofta som jag tjatar om det... men ja längtar helt enkelt och om jag önskar riktitg hårt går det fortare då?

 

Ibland undrar jag varför jag inte kan vara en tjej som bara ler, bockar och bugar för allt. Inte gör väsen av sig och tycker att uppstickande åsikter bara är skit och det är bättre att dra in hakan en att sticka ut den. Att vara så där äckligt söt att ingen kan vara arg på en, mest irriterad.
Men nej inte jag, jag gapar och håller låda om vad jag anser är rätt och fel.. sticker ut hakan och påpekar vad just jag tycker. Jag accepterar inte översittare och hatar bortskämda snorungar och talar gärna om det. Varför kära underbara ni som satte mig till världen behövde ni mixa ihop en sådan blandning :)
Tyvärr har inte mitt utseende hängt med mitt sätt att agerar för jag ser nog ganska snäll ut (om jag verkligen försöker) vilket är ett grymt misstag för gillar jag inte en person, utstrålar hela min kropp det, verkligen ingen bra egenskap.

Fast mina lite ja intressantare sidor kan vi kalla det finns det männsikor som fortfarande vill umgås med mig och älskar mig för mina egenheter... jag vill nog bara säga att ibland är världen en fantastisk plats och kanske tacka för att jag inte är en timid ungmö som är livrädd att skita ner sig.

Då rymmer jag igen för att besöka min hjärtevän... en lite paus i alla examens bestyr... längtar..

två trötta men lyckliga töser och det enda beviset för att vi var där XD

För att inte tappa fattningen gick jag in i sovrummet och plockade fram dig, min balklänning.
Den 31 maj ska jag ha dig på mig och känna mig så himla vacker och lycklig...
för dagen efter är det, är examen.. jag är klar med 3 års studerande.. jag är klar med 3 års slit..

Jag Provade dig och du passade som handen i handsken, som du gjorde när jag köpte dig.. jag drar fingrarna längs tyget och njuter.. det här vackra är mitt.

Förlåt mig för att jag nästan är galen, förlåt mig för att jag är väldigt bitter och ledsen.. jag är lycklig innerst inne.. bara det att mitt sinne tyngs av annat som just nu jag bara vill gräva ner och hoppa på.. tur att jag har klänningen ett faktum att det kommer ta slut.. ett faktum att en ny era tar vid...

Jag är kär, lycklig och galen men samtidigt bitter, förbannad och ledsen... två världar som krockar, två världar som bara ska passa ihop för fan den som ger sig! Det ska gå!!!!