Sagan om Tweet

Hur kan man gå runt och känna sig som en krossad isbit men samtidigt lika lycklig som ett barn i en leksaksaffär?
Allt är kaos, hela mitt väsen är kaos och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det slutar med att jag sitter eller står helt stilla och lyssnar på hur mitt hjärta bankar. Jag lyssnar tills jag är övertygad om att jag lever.. Under flera ögonblick har jag tittat tomt ut i luften och bara andas... hur stilla jag än ser ut på ytan är insidan ett stormigt hav. Känslor jag inte kan identifiera och lägga i ett fack, känslor som innefattar lycka och sorg samtidigt. Hur var det nu antingen är man glad eller ledesen inte båda två på samma gång.

Jag vill skrika rakt ut, vråla för full hals.. jag vill tjuta tills rösten försvinner..

jag är galen, galen i dig!