Sagan om Tweet

Om jag är en riddare är du mitt svärd.. det var länge sen detta uttryck myntades i min värld men fortfarande lika sant. <3

"De har vandrat så länge att de inte längre minns när de började, hoppet som en gång fick dem att resa sig har långsamt dragit sig bort. Fast de vägrar ge upp, en vilja så stark har växt i deras kroppar. En vilja som få känner till."

Jag och en mycket kär person har valt att vandra skilda vägar... det är sorligt fruktansvärt sorligt jag önskar att det var annorlunda men jag orkade inte mer.. mitt hjärta lider... men jag ger inte upp jag behöver bara vila lite så jag kan orkar resa mig igen.

Är ett ganska flyktigt ögonblick i ens vardag som ofta lite försiktigt smyger sig på en, fyller ens kropp men den härligaste känslan. Men lika försiktigt som den smög sig på en smyger den långsamt bort igen för att reta ens sinnen till att frenetiskt hitta det igen. Det är här viljestyrkan går in hur hårt kan man pressa sin hjärna för att finna det igen hur hårt kan jag kämpa för att hålla detta hala flyktiga ögonblick. Om jag kunde skulle jag måla om i min lägenhet varje dag (inte realistiskt) för att fylla i min sinnesstämning. Idag fantiserade jag om en smaragdgrön yttedörr och allra helst ska den blänka lite metalliskt.

Eller igår önskade jag mig en rosa julgran,vilker jag verkligen vill verkligen ha!!

Jag finner mig sjäv förbannat komplex jag är rastlös, spontan men förbannat pesimistisk hur i gatan går det till? Jag vill vara som ett sprudlande litet knytt som sprider glädje omkring mig. Som en sol, ja som en sol.

Men ack så tungt min pesimistiska sida vilar på mina axlar, det blir nästan ironiskt.

Jag vill vara en sol, en sol ska jag bli när jag blir stor!

"Likt ett djur slickar sina sår tar de hand om sina sargade kroppar, det var ett hårt slag, ett hårt slag som de visste att de var tvugna att härda ut, oavsett utgång. De vilar tungt mot varandras sinnen för att finna stöd och hitta det sista gnutta hopp. De kämpar för att inte tappa det för utan det slocknar deras liv.
När man är där på dödens rand, då ens sinnen förenas med ens djuriska instinkter och behov det är då man hör det. Sången (siha), den tröstande sången som försiktigt smeker ens själs sår.

Tårar rullar ned för smutsiga kinder, händer som finner styrka, hjärtan som finner hopp, det är inte över det är bara början. Lånsamt ser man hur de stiger upp hur det finner törst efter hämd. Tungt vilar bördan på deras axlar men de vet att hämdens sötma kommer svärta ner deras sinnen. De måste finna frid...."

Mitt hjärtas slits ut för att krossas, min själ lider och mitt sinne gråter, jag vet inte längre ut eller in.

*Försiktigt lutas svärdet spets mot snön, så mycket så att det vilar men tillräckligt lite för att inte riskera dess skärpa.
En tystnad omsluter dem, lika tätt som mörkret. Det är endast brasans ljus som ger dem hopp. De sitter och väntar, de vet vad som komma skall. Än har det inte börjat.

En dolk glimmar till i ljuset, den pendlar längs fingrarna, samtidigt hör man en sång som långsamt byggs upp av vackra ord från förr...
De vet snart är de inte kan vänta längre, det som lurar i mörkret har hittat dem... De vet att de inte är ensamma!*

Som sagt jag lovade en historia och här börjar den ta form :)

Plus att jag också vill tillägna detta inlägg till en person som är väldigt viktig i mitt liv som idag sände mig en hälsning som fick mig att stanna till. Den här hälsningen fick tårar att falla men de var av lycka för jag har hittat hem.

- vill du veta något fånigt? För varje inlägg i din blogg jag läser kommer det en tår i vänsterögat och det är både för att jag blir glad och ibland ledsen, eller berörd kanske man kan säga. Summan av kardemumman är iaf att du skriver himla bra:). så sluta aldrig med det! -

(direkt citerat av lazysaz)

Jag hoppas att det var ok att jag plockade in det men det är för att jag tror aldrig några ord påverkat mig så mycket.

Nu mina kära bloggläsare!

Jag har bestämt mig för att skriva ner som för mig är en av mina absolut största drömmar i hela världen, fast jag vet inte om jag nu kan kalla det, det. Eftersom det är mer en tankeställning som jag mer och mer funderat på.
Jag är en sån där fantasy nörd vilket influerar det mesta jag hör, läser och drömmer om.

Jag träffade två av mina största inspirationskällor för ca 2 ½ år sedan och livet har inte varit sig likt efter det, tack och lov!!! Så den här lilla drömmen har vuxit fram sens dess. Jag kommer troligen behöva en del språkligheter korrigerade under vägens gång då jag inte med dessa tecken kommer kunna skriva ner allt!

Utan detta är bara början på hur ni ska få ta plats i min hjärna där inga fysiska lagar existerar eller någon annan ordningen för den delen. (kanske gyllene snittet för att jag tycker ordet är snyggt) på den nivån ligger det på.

Jag har i min hjärna skapat fram tre karaktärer som för mig ofta förekommer inom många olika sällskap m.m.
Dessa tre karatärer kommer att vara influerade av mitt liv m.m. så det är inga självklarheter bara min fantasi!

Dessa tre karaktärer är Ledaren, bundsförvanten och följeslagaren, visst låter det flashigt, nej!
(Nämner man de istället på engelska blir det lite med pondus i det, The leader, the follower and the companion)

Idag kommer jag endast att beskriva dessa tre karaktärer.

Nu är det så att min mamma som är typ världens bästa mamma har hjälpt mig att tapetsera i mitt kök.
Kolla vad fint det är!!!

Jag är inte höjdare på att fota men det är väldigt roligt :)

Äntligen lite helg där man endast kan ta sig tid att göra iordning i lägenheten. Imorgon kommer mamma och ska tapetsera i mitt kök, det kommer bli 50-tals inspirerat.

Plus att jag fick en inflyttningspresent, en diskmedelspump från Cult... JAG ÄR KÄR!!!!

Ni ser den här till höger på bilden!!

I´m in love!! <3

Jag tänker på dig du vackra vän som jag nu vet galopperar på trapalandas ängar. Du är mig saknad nu och för alltid!

Idag satt jag en stund i lägenheten, har ett helt eget tittut fönster, där jag kan titta ner på människorna som går nedanför och jäktar med sina liv. Jag stilla en stund och bara andades och insåg hur mycket jag älskar min lägenhet.
Imorgon ska jag ta med mina gröna köksstolar för de kommer verkligen passa in :D

p.s. för er som inte sett den än, så kommer det mycket snart ett tillfälle .d.s

Jag kan inget annat än att säga att jag älskar min hund, min fina Brummel

p.s om bloggen ser lustig ut är det bara jag som testar något nytt d.s

Utanför huset på mina föräldrars gård växer ett gigantiskt kastanjeträd, jag kan inte gissa hur gammalt det är men man ser hur vädrets makter har härjat i det. Ändå står det ståtligt och vackert. Nu på höstkanten släpper den sina taggiga bollar som alla har ett litet förråd till att bli ett nytt eget vackert kastanjeträd.

Att varje liten kastanj är ett eget liv.

(av: Martina Siby 2010-10-03)
Det handlar inte om mig utan om en kär vän

Varför kan inte hjärnan bara fatta, varför ska det vara så svårt! Min hjärna jobbar febrlit men utanför mitt medvetande, jag vill kunna hänga med men när jag korsar start känns det som om jag lämnar hjärnan där också!
Min förebild i smyg är min kära lillasyster, hon får de flesta hästar att bli som rinnande vatten mellan hennes hand och skänkel. Jag jobbar på det men långsamt växer en fråga fram när ska det vara min tur?

Jag vet min syster kämpar det är bara det att det ser väldigt snyggt ut samtidigt!!! Jag älskar min häst, hon är fantastik på alla sätt och vis. Jag vill bara under knappt en minut, efter jag korsat start vara helt medvetande nu, just nu varje sekund. Istället för att vara efterklok och slå sig på benet och säga - nästa gång då, då ska jag fixa det!

Hanna och Caruso 1.10 i Hammarö

 

Jag nu i sommar, bilden tagen av Amanda Jonsson

Denna bild är också tagen av Amanda Jonsson

Jag tror det är mer för mig än för de som läser här, två bloggar jag följer och inspreras av

http://blog.annikabackstrom.se/

http://www.underbaraclara.nu/

Skogen får mig att må bra, jag kan inte leva utan skogen men jag kan inte heller leva utan henne