Sagan om Tweet

Är ett ganska flyktigt ögonblick i ens vardag som ofta lite försiktigt smyger sig på en, fyller ens kropp men den härligaste känslan. Men lika försiktigt som den smög sig på en smyger den långsamt bort igen för att reta ens sinnen till att frenetiskt hitta det igen. Det är här viljestyrkan går in hur hårt kan man pressa sin hjärna för att finna det igen hur hårt kan jag kämpa för att hålla detta hala flyktiga ögonblick. Om jag kunde skulle jag måla om i min lägenhet varje dag (inte realistiskt) för att fylla i min sinnesstämning. Idag fantiserade jag om en smaragdgrön yttedörr och allra helst ska den blänka lite metalliskt.

Eller igår önskade jag mig en rosa julgran,vilker jag verkligen vill verkligen ha!!

Jag finner mig sjäv förbannat komplex jag är rastlös, spontan men förbannat pesimistisk hur i gatan går det till? Jag vill vara som ett sprudlande litet knytt som sprider glädje omkring mig. Som en sol, ja som en sol.

Men ack så tungt min pesimistiska sida vilar på mina axlar, det blir nästan ironiskt.

Jag vill vara en sol, en sol ska jag bli när jag blir stor!