Sagan om Tweet

Det händer ibland att just detta ämne kommer upp när jag sitter och pratar med mina (läs fantastiska) vänner och det kan blir väldigt långa djupa diskussioner som i slutändan hamnar någon helt annanstans. Det är helt underbar känslan när man inser att diskussionen hållt på i 4 timmar och vi har inte märkt att vi är hungriga eller att solen gått ner.

Under de senaste tre åren har jag fått ett helt nytt perspektiv, jag har inte insett hur mycket jag formats och förändrats till det så mycket bättre. Om jag fick chansen att se på mig själv om tre år skulle jag då känna igen mig?

En sak som inte förändrats utan bara utvecklats är min tro, för mig har den varit väldigt privat och det är inte alla som vet om vad den omfattar. De vet att jag inte tillhör de större religioner som man hittar i världen.

Jag tror på människans egenvärde men det betyder inte att människan är den ulitmata varelsen för då skulle vi antingen vara ett björndjur, kackerlacka eller råtta. Jag vill tro på det goda i människan även om vi har under lång tid svärtat ner vårt rykte och glömmer vårt ansvar. Ansvar ja, vem ser till att vi tar det?

Under den här veckan har jag i pincip bara bloggat om mitt ego, ett ego som ofta inte syns för omvärlden men just den här veckan fick det monstret dyka upp till ytan och göra sig hörd.
Jag vill på något vis be om ursäkt för att ni fått läsa dessa ganska egoboostade inlägg.

Men om det var så att jag har läsare som inte vet så mycket om mig har ni nu fått ett ansikte på vem jag är.
Jag har dock haft väldigt roligt när jag fotat mig själv och lagt upp bilderna för det är väldigt sällan jag lägger ner någon tid på det. Så för att avsluta den här veckan med lite stil har jag tagit några bilder som speglar vilken drömmare jag är.

Jag kan ifrågasätta ganska mycket som pågår runt omkring i världen och speciellt det vi anser är normalt, normalt är ett begrepp som för mig människan skapat för att vi ska tro att vi vet när något är okej. att människan lever i samhällen som vi gör bygger ju på att de flesta har ett likartat moraliskt tänkt och vi accepterat de normer vi lever efter.
Sen finns det ett antal individer som sticker ut och inte lever efter dessa. Jag menar inte att ifrågasätta människans existens, utan det jag funderar över är vårt syfte?

Varför ska en varelse känna empati, smärta, lycka, rädlsa eller sorg?
Till vilket syfte är det att människan utvecklats till en sådan avancerad kännande varelse?

Någonstans inom mig säger att våra känslor färgar oss och gör att vi väljer att göra mer förnuftiga val men också är det, det som gör oss unika, våra erfarenheter. Jag tror sorg är den känsla som färgar oss mest och jag kan ju bara reflektera till mig själv. Jag tror även att det är den känslan som gör att jag kommer till insikt och inser att jag lever....

Martina Utan skor

Martina med NYA skor

Det verkar som att det uppskattades igår om att jag la ut lite bilder på mig själv (egoboost) :) så hädanefter kommer det nog komma lite fler där jag visar upp dagensoutfit :D

Det är sällan jag lägger upp bilder på mig själv eller vad jag har på mig så idag tänkte jag göra annorlunda och visa dagens outfit:) dock inte hela jag då det är lite läskigt men ni som ser mig idag vet ju hur jag ser ut :D

Här syns även mina favvo skor ^^ me love

Månens svaga ljus lyser försiktgt upp gläntan, blodet fråna slaget blidar stora svarta fläckar i natten.
En rörelse uppfattas och en blek skugga springer i mörket, plötsligt stannar den upp och med försiktiga steg smyger den fram. Böjer sig ner och lägger sina händer mot en av de fallnas panna.
Sorgsna ord svävar över gläntan, en klagans sång.
De tre som kämpat till sista kraften lämnat deras kroppar, det är de sista ord som lämnar varelsens läppar.

Fler skuggor dyker upp från skogen och ställer sig runt de tre och lyfter dem upp, lika fort som de kom är de borta.

Idag är en sådan dag då jag njuter av min ensamhet, mina tankar får vandra fritt och fundera över det som dyker upp. En ensamhet som inte känns skrämmande den är lugnande för själen och ger mig tid att läka. Ibland känns själen som ett stort öppet sår men andra stunder är det så litet att det nästan inte syns. Jag gömmer mig inte längre bakom en mur utan låter mitt sinne vandra fritt. jag tänker inte förneka att jag ledsen men jag är i grund och botten en lycklig människa.

Inne långt inne kan jag hämta en lycka som får varje del av min kropp att brännas som eld, min kropp känns mer levande än någonsin. Dock är dessa stunder korta men intensiva. Det är dessa stunder som får mig levande och ger mig kraft att fortsätta. Hur många tårar jag än fäller kommer jag alltid långt in vara lycklig det är en låga som är svår att släcka, den kommer alltid att finnas där!!

och jag saknar dig än...

En av de finaste presenter man fick vid jul :)

 

ju

Hennes andning är anstränd, hon använder all den styrka hennes muskler kan erbjuda men kroppen är trött.
Striden blir allt intensivare, fienden är mäktig och ger inte vika... snabba fötter dansar omkring och fäller angripare efter angripare, marken färgas elakt rött....Blixtsnabba ord uttalas och ett ljussken lyser upp platsen, lika fort som den kom försvann det...

Hon lyfter svärdet och hugger igen, fötterna dansar allt snabbare och man hör en våldsam följd ord ... de tre pressas mot varandra.. det är en tröstlös kamp...

Du tar fram mig och tittar på mig.

Du håller om mig och pratar med mig.

Du sprider en lycka hos mig som sprids ända ut till fingerspetsarna.

Efter en stund har du tröttnat och lägger tillbaka mig, jag var visst inte unik
eller viktig bara bra att ha när du kände dig ensam....

// Tweet 2009