Ego
Under den här veckan har jag i pincip bara bloggat om mitt ego, ett ego som ofta inte syns för omvärlden men just den här veckan fick det monstret dyka upp till ytan och göra sig hörd.
Jag vill på något vis be om ursäkt för att ni fått läsa dessa ganska egoboostade inlägg.
Men om det var så att jag har läsare som inte vet så mycket om mig har ni nu fått ett ansikte på vem jag är.
Jag har dock haft väldigt roligt när jag fotat mig själv och lagt upp bilderna för det är väldigt sällan jag lägger ner någon tid på det. Så för att avsluta den här veckan med lite stil har jag tagit några bilder som speglar vilken drömmare jag är.
Jag kan ifrågasätta ganska mycket som pågår runt omkring i världen och speciellt det vi anser är normalt, normalt är ett begrepp som för mig människan skapat för att vi ska tro att vi vet när något är okej. att människan lever i samhällen som vi gör bygger ju på att de flesta har ett likartat moraliskt tänkt och vi accepterat de normer vi lever efter.
Sen finns det ett antal individer som sticker ut och inte lever efter dessa. Jag menar inte att ifrågasätta människans existens, utan det jag funderar över är vårt syfte?
Varför ska en varelse känna empati, smärta, lycka, rädlsa eller sorg?
Till vilket syfte är det att människan utvecklats till en sådan avancerad kännande varelse?
Någonstans inom mig säger att våra känslor färgar oss och gör att vi väljer att göra mer förnuftiga val men också är det, det som gör oss unika, våra erfarenheter. Jag tror sorg är den känsla som färgar oss mest och jag kan ju bara reflektera till mig själv. Jag tror även att det är den känslan som gör att jag kommer till insikt och inser att jag lever....
Jag vill på något vis be om ursäkt för att ni fått läsa dessa ganska egoboostade inlägg.
Men om det var så att jag har läsare som inte vet så mycket om mig har ni nu fått ett ansikte på vem jag är.
Jag har dock haft väldigt roligt när jag fotat mig själv och lagt upp bilderna för det är väldigt sällan jag lägger ner någon tid på det. Så för att avsluta den här veckan med lite stil har jag tagit några bilder som speglar vilken drömmare jag är.
Jag kan ifrågasätta ganska mycket som pågår runt omkring i världen och speciellt det vi anser är normalt, normalt är ett begrepp som för mig människan skapat för att vi ska tro att vi vet när något är okej. att människan lever i samhällen som vi gör bygger ju på att de flesta har ett likartat moraliskt tänkt och vi accepterat de normer vi lever efter.
Sen finns det ett antal individer som sticker ut och inte lever efter dessa. Jag menar inte att ifrågasätta människans existens, utan det jag funderar över är vårt syfte?
Varför ska en varelse känna empati, smärta, lycka, rädlsa eller sorg?
Till vilket syfte är det att människan utvecklats till en sådan avancerad kännande varelse?
Någonstans inom mig säger att våra känslor färgar oss och gör att vi väljer att göra mer förnuftiga val men också är det, det som gör oss unika, våra erfarenheter. Jag tror sorg är den känsla som färgar oss mest och jag kan ju bara reflektera till mig själv. Jag tror även att det är den känslan som gör att jag kommer till insikt och inser att jag lever....
