Sagan om Tweet

Jag är min egen sol, måne och värld.

En räddande hand

Publicerad 2011-01-21 23:12:13 i Allmänt,

Månens svaga ljus lyser försiktgt upp gläntan, blodet fråna slaget blidar stora svarta fläckar i natten.
En rörelse uppfattas och en blek skugga springer i mörket, plötsligt stannar den upp och med försiktiga steg smyger den fram. Böjer sig ner och lägger sina händer mot en av de fallnas panna.
Sorgsna ord svävar över gläntan, en klagans sång.
De tre som kämpat till sista kraften lämnat deras kroppar, det är de sista ord som lämnar varelsens läppar.

Fler skuggor dyker upp från skogen och ställer sig runt de tre och lyfter dem upp, lika fort som de kom är de borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Martina

En etologistuderande som älskar hästar men i smyg tycker är ruskigt kul att pyssla (men bara i smyg)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela