Sagan om Tweet

Hon sätter sig upp, hon vet att hon vaknat av sitt egna vettskrämda skrik, det är mörk och det omsluter henne. Ensam sitter hon där, svetten rinner längs henns rygg, det var en tuff natt...
Hon vill inte somna om igen, hon vill inte tillbaka till mardrömmen..det finns där likt ett svart hål.. den går inte ta på och hon minns inte vad det är hon drömmer om men varje natt vaknar hon kallsvettig till sitt eget skrik... Vad är det som driver mig till vansinne vad är det som håller mig vaken?

//Tweet 2010

Som ett åsknedslag for tystnaden genom stallet, en kall vind svepte med sig ett mörker som varenda levande väsen fasar. Det ekade ondska i stallet, orden dånade och slog mot väggarna. Det livliga stallet hade blivit lugnt, hästarna som oroligt trampat i sina boxar stod stilla och väntade. De visste vad som skulle ske men hade jag vetat hade jag lagt benen på ryggen för länge sedan.

Jag visste att det var farsgubbens fel, han skulle prompt ge sig på Galahad. Vår finaste hingst, han skulle ju skos hade han muttrat för sig själv. Förbannade gubbe innerst inne visste vi båda två att det vad omöjligt, ingen har kunnat tämja Galahad. Han var som vinden, en lycka att ha under de heta sommar dagarna men helt otämjbar som under stormens breddgrader.

Jag tror det hade gått vägen om inte gubbfanskapet slagit honom med det glödande järnet, nu stod han där, Galahad med sänkt huvud och stoltheten borta och ett stort gapande sår i sidan.

 

Det var då hon kom.

Man såg hur mörkret kröp från dörrarna in i stallet det slickade väggarna och omringade oss, mörkret piskade våra själar och vi var fast.  Det small igen och dörrarna for upp och där stod hon, en kvinna man aldrig glömmer. Gömd bakom en kappa gick hon sakta in, hon utstrålade en iskall aura som fick våra hjärtan att frysa till is. Hon passerade mig men lämnade en mörk skugga kvar i mitt inre, som jag kom att få bära med mig länge. Hon stannade och vände sig mot mig två isblåa ögon borrade sig in i min själv, jag kved. Jag låg där i mitt mörker och grät i min egen självömkan.
plötsligt kunde jag resa mig upp och jag tittade upp nu stod hon vid Galahad, hon smekte hans hårrem och viskade i hans öra. Min far låg orörlig på golvet, med ens visste jag att han var död. Mörkret hade tagit hans själ och vridit ur hans sista livskraft, lustligt nog visste jag att han förtjänade det.

// Tweet 2007

On the darkness edge I walk alone, fighting against that I can't se!

Frighten and blind I’m standning here, waiting for my future.

I'm holding a shining sword, my tears are slowly falling!

 

Why did you let my stand alone?

Why did you leave me and walked away?

Why couldn't you stand it?

My last words to you are I'm sorry for everything, I'm sorry for all I did and never can repair!

// tweet 2007

Man fäller en tår av sorg och lycka, i mitt hjärta du ser min själ... blunda och känn... lyckan finns

PIANO

Träningen igår gick så jäkla bra, provade ett annat bett på galina som vi båda
trivdes väldigt bra med :) jag kunde helt plötsligt släppa på handen och Galina
fick chansen att söka sig framåt och ta tag i hindren på ett mer obehindrat sätt :)

Me love my X2000

Jag tror det hade och göra med att jag och Louise var och fikade, sjukt bra fika helt enkelt!

Om man hade en sån i bakfickan så skulle fiskodling bli ganska kul ;)

Men nej jag tycker inte att ariklarna var särklit bra men vad gör det ... solen lyser
och himlen är blå jag kan nog inte klaga  :)

Bra musik i ena örat och ett leende på läpparna :)

Det ÄR en bra dag!!

Det var de sista ord vi lämnade dig med min älskade vän...
Du tryggt nu vilar och vakar över oss ... saknaden finns men den långsamt
förvandlas till en glädje av allt du gjort och skapat för att ge oss de få har...

Jag vet inte hur jag ska hantera mycket nu känner mig lite som en urklämd kaviar tub
emellan åt... jag vill tillbaka, vill ha min båt, få segla iväg och känns friheten med vinden och
det salta vattnet som kyler ens kind..

Det får mig att tänka på Robert Brobergs båt låt, när jag hör den då tänker jag på den tiden "seglarlägren"...

Min Galina lekte lektant i söndags jag är helt imponerad över henne, min älskade häst.
Hon är nog den vackraste och finaste som finns om jag då kunde komma upp i hennes kaliber,
hennes uttrycksfylla ansikte... skiftena mellan glädje och ilska går snabbt och hon visar stark hur upplever
och tycker. Hon skulle vara en spännande människa att lära känna. Jag är glad att hon fångade mitt hjärta den där sommardagen hon var allt den enda, den enda rätta för mig... även alla tårar jag fällt över att våra vägar korsats så är jag förbannar lycklig över att ha henne vid min sida...

Ens vardag följs av den går dimman av sorg, man tappert skjuter den undan sig med gläjde, skratt och ljus. Man vet vart den vilar, man vet vart den finns men det går inte, man kan inte låta den vinna. Man står på vingliga ben men man är aldrig ensam. Varje människa har sin egen klippa att tungt vila sig mot en stund för att än en gång ställa sig upp.

Jag har inte skött mitt jobb så bra och lägga upp bilder till dig Katarina men det kommer några nu

De första visar att nej det är inte vår än bara mer SNÖ, vi har verkligen ett vinterland i sverige

och här är en bild på mina killerpigletts :)

Jag tänker börja detta inlägg med att tacka lite människor i mitt liv som gör det värt att orka fortsätta,
först sussie och kenneth, sussie för att du fick med mig på det där boxpasset och att jag blev medlem på gymmet och kenneth för att du hade ont i foten den där gången så jag fick din plats!!!
Sen till min familj som tar min träning på allvar när jag berättade att jag ska börja träna och kommer gå på boxpass på torsdagar!!

Magnus för att du peppar mig varje dag och berömmer mina myrframsteg, du är min klippa i stormen!!
Jag har inte glömt bort resten av mina vänner ni finns där i mitt liv och det ni gör är att ni sätter färg på den oftast väldigt grå vardagen :)

Jag tror jag kommit på en sak jag verkligen inte är ett stort fan av, jo sånna där fyrkantiga (oftast) med siffror på som man sedan ska ställa sig på så man får reda på hur många kg man går och är på... suck suck dessa prylar brukar inte inge ett bättre självförtroende. Fast nu är det skillnad när jag började träna den där gången då jag verkligen önskade att jag skulle dö på boxpasset då vägde jag 84,7 kg... to much helt enkelt för att må bra fysiskt!!

Idag efter mitt 40 minuterspass pålöpbandet gick jag till vågen och ställde mig, insåg att jag minskat 1 kg, jag var tvungen att testa 3 gånger för att se om det var sant. Alltså det här kommer att bli något bra.. jag hoppas att jag orkar hänga i och se hur jag förändras under våren...

Nu har jag gjort något jag aldrig förut skulle ha gjort .. nu kan alla se vad jag väger och jag är stolt över det!!!!