Att fälla tårar
Det finns en blogg jag stadigt besöker (förutom några nära vänners bloggar) för att söka kraft och inspration, personen som skriver där vågar tala ut och säga hur hon helt enkelt upplever saker osv.
För en gångs skull satte jag mig och bläddrade igenom kommentarerna för att se andras reaktionen på det hon skriver, dock kanske inte alla publiceras det vet jag inte men det hör inte till saken.
Det västa är att jag kunde inte läsa många utan att fälla en tår, på något sätt kan jag på något vis känna smärtan, glädjen eller lyckan. Jag gråter för i princip vad som helst, det är sällan jag kan låta bli och gråta när jag är arg eller tittar på en sorglig typ tecknat. Så jag gör som en förebild till mig jag talar ut att jag är en av planetens största lipsill och det är okej ... det är sällan jag skäms för det, det är mest allas funderingar om varför man är ledsen.
Men det är befogat att undra...
För en gångs skull satte jag mig och bläddrade igenom kommentarerna för att se andras reaktionen på det hon skriver, dock kanske inte alla publiceras det vet jag inte men det hör inte till saken.
Det västa är att jag kunde inte läsa många utan att fälla en tår, på något sätt kan jag på något vis känna smärtan, glädjen eller lyckan. Jag gråter för i princip vad som helst, det är sällan jag kan låta bli och gråta när jag är arg eller tittar på en sorglig typ tecknat. Så jag gör som en förebild till mig jag talar ut att jag är en av planetens största lipsill och det är okej ... det är sällan jag skäms för det, det är mest allas funderingar om varför man är ledsen.
Men det är befogat att undra...
